| Charlie Norman | Ronnie Gardiner | Peo Jönis | Musik | Tillbaka |
Charlies mor sa att musiker inte är något riktigt yrke. Själv tyckte han att det är ett privilegium. Det tyckte säkert också storheterna Fats Waller och Errol Garner som han beundrar. Och det måste vara betydligt roligare spela piano än att göra motstånd på ASEA i Ludvika. Dessutom behöver han inte sluta vid 65 år och tappa kontakten med jobbarkompisarna. Nu kan han hålla på så länge han och publiken vill - och det blir säkert i många år till!
Let the show go on...
Säjer man att Charlie Norman är en av våra absolut populäraste jazzmusiker så är det nog ingen överdrift. Han har ju hållit på i så många år att nästan hela Sveriges befolkning har hunnit lära sig att känna igen hans namn.
Och säjer men Victor Borge, så är vårt svenska svar - Charlie Norman (född: Karl-Erik Norman). Res på Er svenska medborgare!
Det köades i vinterkylan och tidigare publikrekord som Jan Allan hade blev överträffat. Tyvärr bereddes alla inte sittplats. Man kan väl säja att tillvaron blev ganska intim. Stämningen var hög, baren välbesökt och det musikaliska inslaget blev ett av det bästa som värmt både hjärta och själ och den humoristiska ådra vi alla fick näring av.
Pappa Piano - Charlie Norman
Född 1920-10-04
Det bästa han vet här i livet är att få spela för en publik som applåderar. Och publiken står i kö för att lyssna på en Charlie som är en fantastisk musiker och stor humorist. Några problem att få publiken att både skratta och applådera har han säkert aldrig haft.
Charlie har nyligen "släppt" en skiva där alla intäkter tillfaller Läkarmissionen. Den heter "En salig röra". Läkarmissionen muttrade lite över namnförslaget men gav med sig när Charlie sa att alternativet blir då "Ett himla liv".
Det är lite svårt att förstå att Charlie skall fylla 84 år den 4 oktober 2004. Hans briljanta och tekniska spel påminner om ungdomens boogie-woogie-spel på Nalen. Men så övar han fortfarande flitigt. Nu hade han tagit det lite lugnare i en månads tid så han fick lite träningsvärk i fingrarna efter framträdandet på Jazzklubben. Fullt förståeligt med det tempo han bitvis höll.